Om mej och kennel Oppigården

Kennel Oppigården registrerades 1986 men startade redan året innan med en kull som min dåvarande kompanjon Katrine Almeskog-Hasselö hade. Vi gick skilda vägar som vänner och sedan 1987 har jag drivit kenneln själv.
Mina start hundar var INT & NORD CH Tatoos Nadir och SUCH Haibas Quintana, dom hade flera mycket meriterade avkommor både var och för sig och ihop.

Framförallt var det trevliga brukbara hundar som ändå var lugna. Efter ett tag skaffade jag även Maridadis Foxy, hon bidrog med en elegans som de två tidigare saknade samt mindre vakt. Dessa tre ligger bakom alla mina nuvarande hundar och linjer.

Nadde var otroligt följsam och klok, han var vaktig men väldigt snäll. Lilla Q bidrog med spårkunskaper, hon användes flitigt både i praktiska eftersök men även som lodjurställare, då ihop med en forskare. Man kan lugnt säga att hon lärde mig spåra. Råttan bidrog med ett glatt humör och en otrolig nyfikenhet som har visat sig vara ovärdelig i det framtida avelsarbetet.

Jag har alltid satsat på kvalite snarare än kvantitet och att hundarna ska vara friska och stabila psykiskt (jag har MH beskrivit mina hundar sedan 94) och kunna röra sig vackert (då är dom också korrekt byggda).

Under åren har jag gått på ett antal nitar och varit tvungen att backa tillbaka till mina gamla hundar, som tur var har jag haft snälla valpköpare som lånat mig tikar då jag behövt.

Nu har jag en flock som jag är otroligt nöjd med. Äldst är SVCH Oppigårdens Nova hon är egenuppfödd och är både vacker och mycket bra i mentalitet. Hennes dotter SVCH O Polaris är påläggskalv. SVCH Meester Ridge Ayo och O Hjalmar är mina hanar (ofta har jag haft två) . Sedan är det SVCH That’s Why She Is A Song In My Heart hon har ett Norskt och ett Svenskt cert henne hämtade jag från Holland våren 2006. SVCH O Bellatrix är min senaste tik som jag hoppas mycket på.

Jag samarbetar gärna med andra kennlar, ett av kriterierna är dock total ärlighet. Kan man inte ha det så är det inte värt att använda en hane oavsett hur fin den än är, eller att samarbeta.

Jag själv då? Jag 50+, är hundpsykolog sedan 92, ringsekreterare sedan 87. Jag har även gått förberedande exteriör domareutbildning och dömer ofta inofficiella utställningar. Jag är viltspårdomare samt leder just nu en utbildning åt HÄKK om uppfödning. Jag har utbildat service och signalhundar samt IMMI instruktörer. Som sagt jag har själv gått ett otal utbildningar om hund (och jag älskar att lära mig nya saker) nu senast om lydnad.

Jag är ofta väldigt rakt på sak "no nonsens". Mina valpköpare får lov att tåla mitt ibland burdusa sätt ;-) och jag har ingen "svada" att sälja valpar med så valpköparna får själva vilja ha en hund från mig. Jag försöker att inte prata illa om andra kennlar. Vi tycker ibland olika -så är det bara.

Mina hundar och deras resultat i HD/AD röntgen , ögonlysning, MH eller spårning och utställning får tala för sig! Numera kan man lätt kolla upp allt på skk/hunddata så det lönar inget till att försöka fuska...(Inte riktigt min stil)

Jag hoppas att alla fina och duktiga Oppigårdare runt om i Sverige och utlandet fortsätter att göra gammelmatte stolt.


Jag med min hund Hjärtat.